Lapsk vallhund

20170402_170819

Lapsk vallhund är en förhållandevis ung ras, sett till hur länge de registrerats, men är en hundtyp som funnits under lång tid bland renskötande samer i såväl norden som på kolahalvön. Lappländska vallhundar omnämndes redan på 1890-talet i finsk litteratur, och det är också Finland som räknas som rasens hemland. Stor hänsyn togs till vad renskötarna själva menade var den bästa sortens renvallande hund när rasstandarden skrevs, även om ursprungspopulationen liksom dagens population är väldigt heterogen, i såväl utseende som mentalitet. Detta är dock inte så konstigt, då de förhållanden hundarna ska arbeta i kan skilja sig åt väldigt mycket, beroende på var i landet och i vilken miljö de befinner sig. Som ägare har vi också olika tankar kring mentalitet, och så länge hundarna fortfarande har en mentalitet lämplig för en renvallande hund är övrigt i slutändan personliga preferenser.

Vi som har lapsk utan att vara renägare får finna andra sätt att nyttja våra hundars kapacitet och arbetsvilja. De är otroligt duktiga på alla sorters nosarbete, såväl personspår, viltspår, sök och nose work, bland så mycket annat. I mina ögon är lapsk en arbetande hund, att inte utnyttja deras fulla potential är att göra både sig själv men framförallt hunden en otjänst. I förlängningen, blir det att göra hela rasen en otjänst. Syns de aldrig på träning & tävling, då kommer heller ingen tro att det ens är möjligt. Träning ger ytterligare dimensioner i vår relation, för all träning vi gör tillsammans stärker såväl relation som vårt samarbete och vår förståelse för varandra. Visst ägnar vi oss åt att bara umgås, att gå långa skogspromenander i oändliga marker och åt att göra hundiga saker också, som att gräva efter sork, rulla i älgbajs eller gräva i en lerpöl. Men för att verkligen få den där du&jag-känslan som är så fantastisk behöver vi göra mer än så. För att inte tala om att en ung lapsk kanske börjar gräva sig till jordens medelpunkt, agera larm för hela grannskapet eller ägna skogspromenaderna åt jakt, ifall arbetsviljan inte riktas åt lämpligare aktivitet, och ifall den inte kopplas till oss människor.

20170402_171334

Lapsk vallhund är en medelstor polar vallhundsspets.
Mankhöjden är för tik 46 cm, för hane 51 cm. +/- 3 cm. Mina två är 45 cm resp 53 cm. Få lapska är så små som min tik, medan min hane är relativt normalstor. Min tik väger 13 kilo, min hane 21 kilo. De allra flesta lapska väger betydligt mer. Rasen är generellt väldigt lättfödd, troligen ett arv från ett hårt arbetande liv där de behöver klara sig på väldigt lite föda. Detta innebär dock att det är på tok för lätt att ge dem för mycket mat, och övervikt eller ens “trivselvikt” är inte något en arbetande hund behöver. Rasen varierar dock mycket i grovlek samt proportioner, och det gör också sitt till för vikten.
Pälsen hos rasen ska vara medellång till lång, hård och något utstående, underullen ska vara riklig och tät. Pälskvalitet samt tassar och även öron är enormt viktigt på en hund som ska arbeta vintertid, i snö. Hunden måste klara av såväl töväder, djupsnö som skare, och kunna vila upp sig och sova ute trots att temperaturen är -20 eller kanske till och med -30.
Lapsk vallhund som vallhund är inte detsamma som en border collie. Renvallande hundar arbetar på ett helt annat sätt, de jobbar mest bakom renflocken och driver på, samt håller ihop avstickare. Detta gör de med sin blotta närvaro, samt deras viktigaste arbetsredskap: skallet. Det finns relativt många lapska vallhundar som provat att valla får, och även genomfört SBC:s vallanlagsprov (inofficiellt). Samtliga lapska som provat, har också blivit godkända på anlagsprovet. Finns intresse för vallning hänvisas till SvKV, Svenska Kroppsvallarklubben, som arrangerar officiella vallanlagsprov, NHAT, enligt FCI-regler. De officiella vallningsprov som såsmåningom kommer arrangeras genom SvKV kommer vara tillgängliga även för lapsk vallhund!

Här är ett utdrag ur rasstandarden, som gäller rasens användningsområde, bakgrund/ändamål, helhetsintryck samt uppförande/karaktär:

En ras avsedd för renvallning.
Samerna har under flera århundraden använt hundar liknande lapsk vallhund som renvallare. Upptagningen av renvallande hundar till rasen påbörjades redan under 1950-talet. Då ansågs ännu finsk lapphund och lapsk vallhund vara samma ras. Lapsk vallhund blev en egen ras 10/12 1966 eftersom man hade konstaterat att det fanns två olika typer av renvallande hundar.
Den lapska vallhunden skall vara medelstor och tydligt längre än hög. Benstommen och muskulaturen skall vara kraftig. Rasen skall vara spänstig och får inte verka tung. Könsprägeln skall vara tydlig. Pälsen skall vara lämplig för ett arktiskt klimat.
Kroppslängden skall vara ca 10 % större än mankhöjden.
Bröstkorgens djup skall vara ungefär hälften av mankhöjden.
Lapsk vallhund skall vara läraktig, lugn, vänlig, energisk och arbetsvillig. Den skall ha stor fallenhet för att valla under skallgivning.

 

Rasstandard samt RAS, Rasspecifik AvelsStrategi för lapsk vallhund, finns att läsa på SKK:s hemsida. Vår relativt nybildade rasklubb, SRLV (Svenska Rasklubben för Lapsk Vallhund), har en ny hemsida under uppbyggnad. Rasklubben hör till specialklubben SLK (Svenska Lapphundklubben).